My place in cyberspace

Gud vad skönt att han har erkänt! Men det är ju bara så tragiskt att en sådan här sak verkligen kan hända. Tänk om det vore något av mina barn det gällde! Fy vad hemskt. Det är sådana tankar man har men ändå inte tillåter sig att tänka fullt ut. Då skulle ju livet bli outhärdligt. Man kan ju inte gå och tänka och tro det värsta hela tiden. Det funkar ju inte.

Jag lider så med Englas föräldrar och alla andra i samma situation. Tänk att få sitt barn bortrövat och mördat. Hemska tanke! Jag tror inte att jag skulle önska min värsta fiende detta öde heller. Det är bara för hemskt!! Ett oskyldigt litet barn. Nä fy!

Jag lider även med de anhöriga till denna onda, sjuka människa som utfört detta dåd! Det måste vara oerhört jobbigt att veta att man är släkt till ett "monster".  Det är nog inget man erkänner i första taget... Jag skulle inte vilja prata högt om det direkt.
Så till de "normala" anhöriga (släktingar) vill jag härmed sända mina varmaste styrkekramar jag kan förmå!! KRAM på er!