My place in cyberspace

Fy vad less jag är på det här nu. Jag orkar inte vara arbetslös med ett extrajobb längre! Det blir ju bara kattskit av alltihopa. Det känns just nu som allt vad jul heter ligger hundra mil från här.... Jag hinner liksom inte med. Och så blir jag så förbannad för att jag tycker att jag som är arbetslös borde ju hinna göra så mycket. Men när då?? Jag är ju alltid tillgänglig för jobb.... så jag måste ju tacka ja till de timmar jag blir erbjuden och det funkar. Och nu verkar det som ALLA i hela världen är sjuka och behöver ha min hjälp. Men när ska någon hjälpa mig? När ska jag få göra det jag planerat hinna innan jul? Just nu känns det väldigt långt borta. Varje gång jag blir utringd, vilket känns som det är varje dag nu, tänker jag: -Ja, men imorgon hinner jag ju göra det där. Det är lugnt! Men så kommer morgondagen och så går allt i kras igen för att jag rings in igen! Jag vill ju så gärna jobba och få lite timmar som ger pengar. Men resten av mitt liv då? Jag har ju en familj jag vill hinna umgås med, jag har ett hem som tydligen förfaller om inte jag är hemma (eller är frisk!), jag vill hinna köpa julklapparna innan julafton! Shit vad stressad man blir av det här! Alltså, har man ett jobb, med fasta arbetstider så går det ju att planera! Då måste jag ju inte tacka ja till extrajobb, då kan jag tacka nej med gott samvete och säga att jag inte hinner! Ändå tackade jag faktiskt nej till jobb imorgon. Eller det gjorde jag inte heller riktigt.... för jag hade gärna jobbat om det inte hade varit mellan 14-20. Maken åker till Sollefteå och jag är klassmamma som är med och anordnar klassfest för pluppans klass imorgon. Så det funkar bara inte just den tiden! 6-14, 11-17 - det hade varit en annan sak. Och det var ju faktiskt det usla arbetstiderna som gjorde att jag en gång i tiden sade upp min fasta tjänst som taxitelefonist.  Allt pusslande med tider och dagis och barnvakter tog så mycket kraft att jag kände att det var inte värt det! Jag kan mycket väl tänka mig att återgå till en fast tjänst inom taxi när barnen är så stora att de inte behöver någon form av barnpassning. Jag mår skit av detta nu, då jag känner att jag inte är behjälplig någonstans! Aaaggghhh!

Ja, ja,imorgon är en annan dag! Förhoppningsvis hinner jag med allt jag vill hinna med då! Synd bara att det känns som det är för mycket! Jag får försöka prioritera helt enkelt. Hur nu det ska gå till..... jag vet ju att jag blir skitgrinig om inte allt är gjort ändå.