My place in cyberspace

Please, låt jullovet vara slut snart! Idag är jag så trött på gnälliga, pipiga ungar..... Nu vill jag återgå till ett normalt liv, där jag får tid utan barn som skriker och kivas med varandra. Jag behöver andrum! Jag är helt slutkörd känns det som. Det är tungt idag - jag vet inte riktigt vad som är fel egentligen. Det är nog inte ungarnas fel, men jag är bara sååååå trött på dom just nu. De låter konstant! Det ropas: -Maaaammaaa! mest hela tiden. Ska jag inte torka rumpor, så ska jag byta kanal på TV:n, eller nåt annat drygt! Jag håller på att bli tokig. ;-)

Nä, jag älskar faktiskt mina gnällungar också! De har ju sina ljusa stunder. :-) Men som sagt, just nu är de verkligen dryga! De börjar kanske också ledsna på att bara var hemma. Allrahelst Junior som inte har så mycket andra kompisar än de på dagis.... Ändå är det ju han som leker bäst för sig själv. Pluppan däremot är ju hopplös då hon inte har någon kompis att leka med. Då är det ett evinnerligt tjat om att göra nåt, att det är så synd om henne som inte har någon att leka med. Hon kan absolut inte sysselsätta sig själv på något vis! Ändå har hon så mycket olika sorters pyssel att hålla på med... det är pussel, pärlor (både till pärplattor och att göra hals-/armband av) och en hel massa annat småpyssel. Men det funkar inte att göra själv! Jag fattar inte det. Varför är hon så beroende av att ha någon att vara med, då de andra inte alls har eller har haft samma behov som små? Visst är det väl konstigt att barn (syskon!) blir så otroligt olika fast man tycker att man gjort likamed dom allihopa, rent uppfostringsmässigt.