My place in cyberspace

Ååhh...det är ju så jobbigt att vänta... Idag har de dessutom hört av sig till mina referenser fick jag höra. Ena trodde helt klart att jag låg bra till. Hon sa att hon skulle bli väldigt förvånad om jag inte fick jobbet! Hoppas verkligen att hon har rätt. Men jag börjar bli så nervös. Tänk om jag får jobbet och så klarar jag inte av det? Tänk om jag har glömt bort allt jag lärt mig? Hjälp! Det är skitjobbigt. Innan jag somnar på ligger jag och ältar dessa frågor. Nu tror jag iofs att det kommer att lösa sig då man väl sitter där. Jag vet ju att jag kommer att få hjälp att komma igång om det blir så att det är jag som får jobbet coh det finns ju rutiner sedan förr på hur saker och ting ska göras så det ska inte vara några problem egentligen. Jag kan ändå inte låta bli att fundera och bli nervös och orolig.... Ja, det är väl så vi fungerar antar jag. Men nu vill jag bara att det ska vara över, att jag ska kunna gå vidare med nästa fas i livet, oavsett utgången. Vill inte behöva vänta längre! Jag vill veta NU!! Kanske imorgon? Eller senast på onsdag?