My place in cyberspace

Min käre bror ringde igår. Det är dags för en syskonträff igen! Det är en Helsingforskryssning på gång i slutet på april. Vi har inte tackat ja än eftersom vi inte vet hur det blir med barnis. Men det löser sig säkert. Det skulle vara sååå kul att få åka iväg på något, utan kidsen! Det är ju inte allt för ofta det blir av. Och sedan att få träffa mina syskon med respektive, samt mina syskons pappa med hans donna, det ska bli riktigt trevligt, ifall det blir av. Vi ses inte så ofta. Det blir väl typ en gång om året. Egentligen är det konstigt att vi inte träffas oftare, för det är ju inte så långt mellan Gävle och Stockholm. Men det blir inte av bara.... jag måste erkänna att jag själv är nog väldigt dålig på att höra av mig. Känner att jag har fullt upp med mitt härhemma liksom. Sedan är jag ju inte uppvuxen så tätt med mina syskon, då de är aningen äldre än mig. De hade andra prioriteringar då jag var liten. Sedan flyttade jag ju hit till Gävle med mamma som tonåring och brydde mig inte nämnvärt om släkten i Stockholm, precis så som tonåringar gör mest! Sedan har det liksom bara flutit på i samma anda även sedan jag vuxit på mig! Jag har varit van att klara mig själv och kan inte komma på att jag känt att jag måste ha en nära relation till mina syskon. De finns där bara.... Det kanske låter konstigt för andra..... Inte vet jag. Men våran familj har väl aldrig varit som "alla andras" heller. Men å andra sidan, hur var egentligen alla andras familjer?? Var de verkligen så perfekta som man tror?? Nä, knappast! Alla familjer har säkert något som är speciellt just för deras familj. Någon egenhet, eller någon "mörk hemlighet" eller nåt! Ingen är ju perfekt! Eller? :-)

Nu svamlade jag ut lite... så bäst jag gör det jag ska; Ta hand om min kalla, blöta dotter som precis kom in! Sedan är det kväller!! :-) Börjar känna tröttheten komma smygande nu. Ha det gott alla!