My place in cyberspace

Ja, jag vet att jag har svårt att prata. Jag har egentligen så mycket jag skulle vilja säga till mina nära och kära, men jag är bara tyst. Varför är det så? Jag önskar verkligen att jag kunde prata om allt med min familj. Att jag verkligen säger ifrån då jag tycker att någon gör fel. Att jag berömmer då de gör något bra. Att jag berättar hur jag faktiskt mår emellanåt. Att jag förklarar varför jag beter mig som jag gör ibland.
Visst kan jag få utbrott på de två små och säga ifrån till dom då de gör fel, men jag måste ju även ge de credit för det de gör bra! Min äldsta och jag, vi pratar nästan aldrig! Jag tror i och för sig att det inte bara beror på mig, för jag gör ju försök ibland, men får man ingen respons så tröttnar man. Jag frågar hur hon mår och så får man bara ett kort svar. Eller så börjar jag försöka förklara om varför jag inte tycker att de ska flytta hemifrån än, då får man bara ett -JAHA, nu orkar jag inte diskutera det här, och så piper hon upp till sitt rum! Hur ska man kunna prata med någon som inte ens är där?
Eller så när jag gör mina tappra försök att berätta något som hänt för maken och så blir man avbruten mitt i en mening bara för att HAN kom på något att berätta. Jag lyssnar alltid! Men jag får sällan själv komma till tals. Och så frågar han varför jag aldrig berättar saker. VARFÖR ska man göra det när ingen verkar lyssna i alla fall??
Men hur ska vi lösa detta? Ska man ha någon form av familjeråd? Vi måste ju börja någonstans.... men jag måste ju säga till först! Att jag tycker att detta är fel. Att vi inte kan fortsätta ha det såhär i all evighet. Då kommer det att gå illa till slut. Det kan inte vara bra att inte prata med varandra om ALLT. Visst, man behöver ju inte precis allt. Men ni fattar grejen? Jag är villig att försöka bara jag får någon form av respons! Prata med mig!! Lyssna på mig!! Ni behöver inte hålla med mig, bara ni lyssnar och låter mig prata till punkt! Inled samtal med mig, få mig att börja prata om jag inte gör det själv! Starta en diskussion med mig! Vi måste hjälpas åt! Jag klarar det inte själv.