My place in cyberspace

Jäklar vilket härligt väder det har varit de senaste två dagarna! Idag var jag faktiskt med ungarna ut en stund. Vi gick till skolan och den yttepyttelilla backen för att åka lite "bob" (när jag var liten och bodde i Sthlm sa vi SnowRacer, för det ju en sådan, men här i Gävle säger man tydligen bob har jag fått lära mig) tillsammans med grannpojken och hans pappa. Hade jag haft ett par täckisar hade jag med all sannolikhet åkt lite jag med. Nu fick jag dock agera uppdragare! Dvs. jag fick gå ner och hämta upp boben efter åken...
Tyvärr tog jag inte med mig kameran idag. Ville inte ha med den i backen, utifallatt...... Är ju lite rädd om den. Hade ju kunnat ta den gamla med mig såklart, om jag tänkt på det! Och som ni märker, gjorde jag inte det! ;-)

Fick ungarna i säng i "normal" tid idag. Fast det är lov så vill jag ha bra tider. Måste försöka komma in i en bra rytm nu när jag ska börja jobba normalt. Ska i och för sig jobba "onormalt" imorgon... men det är lugnt. det är ju ändå bara eftermiddagspass, så jag kan ju komma i säng i skaplig tid. Fast det verkar svårt att ställa om sig. Se på mig nu bara. Klockan är 23:30 och jag är inte det minsta på väg att göra mig redo för natten!

Vet ni vad jag kom på nu?! Jag har ju inte testat att ta datorn med mig upp än! Det måste jag göra! Ska bara borsta gaddarna och rena fejset lite. Ses sedan?

Läste i tidningen imorse, att det idag är ett år sedan som en skolkamrat till mig gick bort. Det fick mig att tänka på att det är så många i min närhet som gått den vägen. Och det är ungefär samma tid på året för alla....
Det är lite konstigt..... Jag tror inte att någon har dött på vintern. Jo, visst dör folk även på vintern, men inte någon jag känner har hittills gjort det. Inte som jag kan minnas i alla fall.

Det är snart 30 år sedan pappa dog. Fatta 30 år!! Det är ju hur länge sedan som helst, men ändå känns det som det var ganska nyligt. Jag minns det så väl, fast jag bara var sju år!

Och hur länge sedan är det mamma gick bort? Ja, det måste vara 16-17 år sedan. Jag har faktiskt förträngt det exakta datumet.  Det känns inte viktigt. Det viktiga är ju att minnas henne levande! Att komma ihåg de lyckliga stunderna. Att göra något bra av det jobbiga. Som att göra hennes födelsedag till en härlig dag till exempel! Jag bestämde mig för att gifta mig på hennes födelsedag för att hylla henne! Och samtidigt få ett positivt minne till den dagen, istället för att sörja och vara ledsen för att hon inte finns!

Både hon och pappa finns ju i mitt hjärta, oavsett vad som händer! De kommer alltid att finnas i min närhet. Jag är övertygad om att de finns "där uppe" och kollar vad jag gör och är stolta över mig och min familj!

Näää, kanske inte så trötta med tanke på vad klockan är! Adam är fortfarande vaken, men ser lite avslagen ut i soffan där han sitter och kollar på TV. Alex, ja, henne har jag skickat i säng nyligt, då hon hade slocknat i soffan. Förhoppningsvis betyder detta att de sover liiiiiiiiiite längre imorgonbitti! De får jättegärna sova till niodraget! Men det blir väl som vanligt, de vaknar och vill ha upp en redan vid sjutiden! Ååhh, vad inte är sugen på det nu! Jag vill bara sova, sova, sova!! Jag vill föresten ha en ny säng! Jag MÅSTE ha en ny säng! Våran är bara för kass nu! Resårbottnarna har helt klart gjort sitt efter nittonårig tjänst! Jag har ont i ryggen mest varje morgon jag vaknar... nacken krånglar och huvudet bankar till följd av den övriga värken. Allt beror kanske inte på sängen, men det skulle nog helt klart hjälpa lite om vi köpte bättre madrasser! Sedan skulle jag säkert bli ännu bättre om jag gjorde som min kiropraktor tjatar om, att börja träna! Och framförallt stretcha är något han tjatar på mig om... Stretcha ut stjärtmusklerna! Aaamen hallå?! Hur lätt är det då jag är lite för rörlig just där? Alltså, jag känner ju inte att det "drar" då jag för en gångs skull verkligen gör mina övningar! Jag kan ju för fasen vrida och vända på benen runt mig och det drar ändå inte i rumpan så som det ska! Det är ju bara så sjukt! Fast det kanske hjälper ändå? Det kanske inte måste kännas? Har inte tänkt på det.....

Fast jag fick längre sovmorgon än Tina, min käraste kollega, så känner jag mig lite trött och seeeeeeeeeeg. Kan ju bero lite på att det inte är så mycket att göra just nu på jobbet. Bilarna rullar visserligen och så, men telefonerna är ganska tysta. Det tokringer ju inte direkt!

Nu går jag och hämtar mig en kopp JAVA! See U all!

Min käre bror ringde igår. Det är dags för en syskonträff igen! Det är en Helsingforskryssning på gång i slutet på april. Vi har inte tackat ja än eftersom vi inte vet hur det blir med barnis. Men det löser sig säkert. Det skulle vara sååå kul att få åka iväg på något, utan kidsen! Det är ju inte allt för ofta det blir av. Och sedan att få träffa mina syskon med respektive, samt mina syskons pappa med hans donna, det ska bli riktigt trevligt, ifall det blir av. Vi ses inte så ofta. Det blir väl typ en gång om året. Egentligen är det konstigt att vi inte träffas oftare, för det är ju inte så långt mellan Gävle och Stockholm. Men det blir inte av bara.... jag måste erkänna att jag själv är nog väldigt dålig på att höra av mig. Känner att jag har fullt upp med mitt härhemma liksom. Sedan är jag ju inte uppvuxen så tätt med mina syskon, då de är aningen äldre än mig. De hade andra prioriteringar då jag var liten. Sedan flyttade jag ju hit till Gävle med mamma som tonåring och brydde mig inte nämnvärt om släkten i Stockholm, precis så som tonåringar gör mest! Sedan har det liksom bara flutit på i samma anda även sedan jag vuxit på mig! Jag har varit van att klara mig själv och kan inte komma på att jag känt att jag måste ha en nära relation till mina syskon. De finns där bara.... Det kanske låter konstigt för andra..... Inte vet jag. Men våran familj har väl aldrig varit som "alla andras" heller. Men å andra sidan, hur var egentligen alla andras familjer?? Var de verkligen så perfekta som man tror?? Nä, knappast! Alla familjer har säkert något som är speciellt just för deras familj. Någon egenhet, eller någon "mörk hemlighet" eller nåt! Ingen är ju perfekt! Eller? :-)

Nu svamlade jag ut lite... så bäst jag gör det jag ska; Ta hand om min kalla, blöta dotter som precis kom in! Sedan är det kväller!! :-) Börjar känna tröttheten komma smygande nu. Ha det gott alla!

Jo, jag tror faktiskt att det är rätt låt som går till Belgrad. Hon kan nog placera sig bra där. Jag gillade även Sibels bidrag. Egentligen var de flesta okej, förutom Christer Sjögrens "I Love Europe"!

Sådär, nu har lillskruttan också gått och lagt sig. Junior var så hängig att han somnade på soffan. Det är värre med Pluppan, hon har ju fått sova länge på mornarna nu när hon varit hemma och imorgon är det skoldags för henne igen. Hon har som sagt lagt sig men det innebär ju inte att hon somnat än! Hon låg och höll på med sina bokmärken nyss, då jag var upp och tittade till henne!
Fast nu ska jag ju kolla på  Private Practice och inte sitta inloggad på bloggen!!

Natti natti!

(Mår lite bättre igen... nu när jag fått "säga" mitt. Fast jag vet att jag verkligen borde säga det oxå!!)

Kram allihopa! 

Ja, jag vet att jag har svårt att prata. Jag har egentligen så mycket jag skulle vilja säga till mina nära och kära, men jag är bara tyst. Varför är det så? Jag önskar verkligen att jag kunde prata om allt med min familj. Att jag verkligen säger ifrån då jag tycker att någon gör fel. Att jag berömmer då de gör något bra. Att jag berättar hur jag faktiskt mår emellanåt. Att jag förklarar varför jag beter mig som jag gör ibland.
Visst kan jag få utbrott på de två små och säga ifrån till dom då de gör fel, men jag måste ju även ge de credit för det de gör bra! Min äldsta och jag, vi pratar nästan aldrig! Jag tror i och för sig att det inte bara beror på mig, för jag gör ju försök ibland, men får man ingen respons så tröttnar man. Jag frågar hur hon mår och så får man bara ett kort svar. Eller så börjar jag försöka förklara om varför jag inte tycker att de ska flytta hemifrån än, då får man bara ett -JAHA, nu orkar jag inte diskutera det här, och så piper hon upp till sitt rum! Hur ska man kunna prata med någon som inte ens är där?
Eller så när jag gör mina tappra försök att berätta något som hänt för maken och så blir man avbruten mitt i en mening bara för att HAN kom på något att berätta. Jag lyssnar alltid! Men jag får sällan själv komma till tals. Och så frågar han varför jag aldrig berättar saker. VARFÖR ska man göra det när ingen verkar lyssna i alla fall??
Men hur ska vi lösa detta? Ska man ha någon form av familjeråd? Vi måste ju börja någonstans.... men jag måste ju säga till först! Att jag tycker att detta är fel. Att vi inte kan fortsätta ha det såhär i all evighet. Då kommer det att gå illa till slut. Det kan inte vara bra att inte prata med varandra om ALLT. Visst, man behöver ju inte precis allt. Men ni fattar grejen? Jag är villig att försöka bara jag får någon form av respons! Prata med mig!! Lyssna på mig!! Ni behöver inte hålla med mig, bara ni lyssnar och låter mig prata till punkt! Inled samtal med mig, få mig att börja prata om jag inte gör det själv! Starta en diskussion med mig! Vi måste hjälpas åt! Jag klarar det inte själv.

Alltså, är det inte nog med att Pluppan varit sjuk i över en vecka? Igår hittade jag löss på henne också! Och hur lätt är det att luskamma någon som inte vill borsta håret som vanligt? Och hur lätt är det att luskamma sig själv? Hittade dock inga lusar på mig själv. Killarna i familjen verkar också ha klarat sig. Men jag fick ju fara iväg i ett jehu igår och köpa en ny luskam och lusmedel. Så blev man genast 400 spänn fattigare! Visserligen ska man inte behöva lusmedel med den här kammen jag köpte (bara kammen kostade 330 kr!!!) utan det ska räcka att kamma ofta med den så ska både löss och ägg följa med. Men eftersom hon är lite kinkig min lilla tös så kör jag med båda. Har fått henne att gå med på att vi ska luskamma oftare, även då vi inte misstänker löss, för att vara lite förebyggande! Hon hatar verkligen löss! Oh, nu börjar det klia igen!! Shit! Gör det det på er med nu? *fniss*

Och som om inte detta var nog är ju Junior sjuk dessutom! Han har feber och ont i magen! Åh, det är så härligt med barn! Nu vill jag att alla ska vara friska igen och lusfria!! Aningens förstorad lus! Men så här ser de ut!! Mysiga va?! NOT!!

Godmorgon på er allihopa! Tänk att jag är uppe och på jobbet redan! Det var år och dar sedan jag började klockan 6 på morgonen! Men peppar, peppar, än så länge är jag pigg och alert. Synd bara att det är så tråkigt att sitta här alldeles solo. Bilarna har ju att göra, inte mycket, men de sitter inte här och häckar tråkigt nog. Ibland då man jobbar nätter kan det vara skönt att de INTE är här, för då är man trött och grymt osocial. Nu är jag däremot pigg och känner mig väldigt social! :-)

Vilken helg jag har haft. Det har visserligen inte hänt så mycket. Pluppan har varit sjuk, eller ja, hon är ju fortfarande sjuk, så vi har mest varit hemma. Men jag har fått mycket gjort ändå. Nedervåningen är fortfarande städad! Ja, det är otroligt, men sant!! Jag dammsög till och med ytterligare en gång idag! Och jag har tvättat flera maskiner, Här hemma blev det. Vi har ju faktiskt tumlare inne så en del grejer åkte in där. Så mycket tvätt är redan instoppad i sina lådor och skåp, Det känns skönt. Jag har till och med, hör och häpna, sorterat lite inne i linneskåpet!! Det var en enda salig röra innan. Lakan och handdukar trängdes om vartannat på samma hylla. Ja, att man överhuvudtaget hittade nåt där var ju ett under! Nu ligger de åtminstonne på varsinna hyllor, Borde väl sortera bättre och kasta en hel del som ligger där, men det får bli en annan gång.
Sedan kom jag på världens smartaste inredningslösning till trappen idag! Mitt i tvättandet kom det bara till mig som en blixt från en klar himmel liksom! Jag har ju velat bygga som en skrubb under trappen för att få lite mer förrådsutymme, samt för att dölja det som står/ligger där nu. Så kom jag på den oerhört briljanta idéen att sätta upp skjutdörrar framför trappan! Alltså även så att man kan dölja själva trappan upp också. Då får man en enhetligare hall först och främst, man döljer bråten under trappen, samt ljudisolerar (eftersom vi inte har några dörrar nere i vardagsrum och kök) så det blir tyst på övervåningen om man har TV:n på eller så här nere. Eller omvänt om man så vill, när ungarna senare är uppe och röjer i sina rum! Till och med maken tyckte att det var en toppegrej jag kom på där. Ja, den var så bra att jag kom av mig alldeles då jag faktiskt var på väg upp med lite ren tvätt när blixten slog ner i mig! :-) Den blev stående i trappen en stund till tills jag komihåg vad det var jag gjorde. Ni som känner mig vet ju att jag kan vara lite disträ så där ibland! :-)

Nu har jag även hunnit gosa riktigt ordentligt med båda mina små! De har legat på varsin sida om mig i soffan och bara varit. Så otroligt mysigt. Tänk om man bara kunde ha det så lite oftare. Tyvärr är de sällan så snälla med varandra att det funkar. De brukar allt som oftast bli osams om något när man vill ha en lugn stund ihop. Det är väl lite som det ska vara då det gäller syskon som båda kräver en hel del uppmärksamhet från sina föräldrar. Om de bara förstod att de skulle få mer tid och uppmärksamhet om de höll sams så som de gjorde ikväll! Vilka underbara kvällar vi skulle ha då! :-)

Oh vad det är härligt att leva! Jag känner mig verkligen på toppenhumör! Hmm.... jag tror mig ana vad det kan bero på.... och det har inte med kvällens gos att göra, även om det självklart bidragit till ytterligare "good mood-feelings". Nä, det är snarare gårdagens gos med maken! :-)

Sitter och fördriver tiden liten fram till tre, då mina kära styrelsekollegor kommer. Vi är revisorer i styrelsen (i samfälligheten där vi bor). Vi ska gå igenom bokföringen. Kolla så att alla siffror är på plats, på rätt konton och så.

Shit, det måste ju vara nåt allvarligt fel på mig! Den här veckan har tagit hårt på mig tror jag bestämt. Igår slocknade jag före 20:00!! Först i soffan, sedan vaknade jag till bara för att bli komenderad upp i sängen, med order om att inte börja titta på TV:n. Jag gjorde ju inte riktigt som jag blev tillsagd. (Någon som blir förvånad?) Men det spelade visst inte så stor roll. Skulle zappa lite.... somnade visst mitt i zappandet! ;-D Så jag var helt borta igår med andra ord! Kan ju ha lite influensa i kroppen som väntar på att få bryta ut... Maken och Pluppan har ju legat i veckan. Igår hade lilla fröken 39,6 grader i temp!! Shit, en annan skulle ju ha däckat för mindre! Idag är hon piggare. Det märks om inte annat för att hon nu är rastlös!! Är hon sjuk så klarar hon ju av att "ha tråkigt" och det gör hon inte när hon är piggare! Nu börjas det tjatas om att det är så tråkigt, har inget att göra etc. Det gör mig tokig! Hon kan inte aktivera sig själv ett dugg! Brorsan är bättre på det. Han leker med sina bilar och röjer runt och gör en tokig på grund av det! *fniss*

Ja, dagens intervju var lite annorlunda måste jag säga. Eftersom de så gärna ville träffa mig denna vecka och jag jobbar 7-15 så löste vi det med en lunchintervju! De bjöd på en riktigt god sallad med kräftsjtärtar! Så i och med att vi åt samtidigt blev intervjun ganska avslappnad. Skönt. Det verkar vara ett okej ställe att jobba på, även om jag allrahelst vill jobba mer administrativt. Jag tror säkert att jag skulle trivas om jag fick detta växeljobb, det är inte det. Men det vore kul att få byta bransch ett tag! (hmmm... hur jag än stavar branch, bransch, bransh, så ser det helt fel ut!!)

Skulle ha bloggat en massa från jobbet idag tänkte jag. Men det hinner jag inte med riktigt. Det ringer för fulla muggar. Tänkte ju inte på att det är en löningshelg. Hur kunde jag glömma det? Inte är det de roligaste att jobba med heller......  Och folk är ju sååååå f'cking full och dryg! Jag vill bara hem nu!! Och nu stänger krogarna. Fick precis höra att det saknas 13-14 bilar dessutom! Låter det som en hit??? Näe. Men nu är det bara drygt 1½ timme kvar! Fy f*n vad skönt.
Och inte var det jag som svarade när godbiten ringde heller! Hon var visst riktigt på G! ;-D Nattinatti på dig!

Nu ska jag väl ta och svara lite igen kanske. (Eller varför ska jag göra det när ingen annan gör det??)

Hahahaha.....

Men jag måste helt klart vara inne i ett bra flyt nu! Blev uppringd av en tredje blivande (?) arbetsgivare igår! Ska på intervju på onsdag. (Ja, Helen, vi ska till samma ställe! Hörde att du ska dit på torsdag) Detta gör att jag känner mig grymt positiv inför framtiden! Jag kommer att få ett jobb detta år, det är jag säker på nu! Förhoppningsvis redan innan sommaren. Även om det innebär att jag inte får någon sommarsemester denna sommar heller. Men det tar jag isåfall. Ett jobb är i nuläget värt mer än några få regniga semesterveckor! Det blir dock ännu en tråkig sommar för barnen. Ja, vi får väl försöka lösa det med. De kanske kan åka bort med farmor och farfar något? Eller med syrran?

Jag var så positiv igår att inte ens en trotsig treåring kunde få mig att tappa humöret! Försökte få honom i badet. Men det var ju ett riktigt hästjobb! När jag äntligen, med en himlans massa lirkande, fått honom i badet, var det ju ett ännu större problem kvar. Jag skulle få honom att tvätta håret! Alltså, det måste ha något att göra med åldern.... Pluppan var likadan i den åldern nämligen. Det var störtomöjligt att få henne att tvätta håret. Nu är Junior precis lika, fast han tidigare inte alls visat sådana tendenser! Det har fram till för några månader sedan varit hur lätt som helst att tvätta håret på honom. Igår lirkade och lockade jag med allt tror jag. Jag lovade popcorn efter badet om han gjorde som mamma sa.... men nä, inte tvätta håret mamma..... Jag hotade! Näha, inte det heller. Jag skojade och larvade mig i största allmänhet, men icke! Till slutt kom vi överens om att jag skulle tvätta håret på honom oavsett vad han sa. Och jag skulle göra det försiktigt om han bara lät mig. Det funkade, men hela jag blev blöt och det tog väl en sisådär tjugo minuter att blöta, schamponera och skölja ur! Men nu är han ren och fin! ;-D Eller han var tills han ätit frukost vill säga! :-) Han är otrolig på att skita ner sig när han äter! Men han är även duktig på att gå och tvätta sig efteråt. Det behöver man faktiskt sällan tjata om!

Aaaaghhhgghh!!! Jag tror jag blir tokig (-are!!)! Minst 20 gånger sedan kl- 20:15 har jag hört : -Maaaammaaaa!!
Är det inte för att syrran är dum för att han inte får ligga i hennes säng, så är det för att han slagit huvudet, eller vill ha täcke, eller måste gå på toa, eller kan inte sova i sin säng, eller så måste han byta strumpor (ja, han vill absolut ha strumpor på sig när han sover - kalsonger och strumpor är hans nattklädsel!!!), eller så vill han inte ha nappen och snutten, för sedan tjata om jag måste komma upp och hämta det! Sedan var det dags att börja tjata om att han skulle ha tröja och byxor på sig också! Och så skulle jag komma upp med nallen för bara någon minut senare "passa nallen" (det är mycket sådant nu, att man ska passa saker åt honom. Förmodligen nåt han lärt sig från dagis). Men nu har det varit tyst i knappt fem minuter! Yes!! Han kanske äntligen ligger still och försöker sova! Det vore ju underbart för en stackars mamma som verkligen försöker kolla på den nya serien på TV4, Private Practice.

Det har gått bra på mina intervjuer idag. Det kändes bra i alla fall. För jag vet ju inte än om det gick bra eller inte! :-) Det beror ju på hur man ser det liksom.
OM det blir aktuellt i Hofors har jag stäplat min sista dag idag!! För nu ska jag jobba, på taxi imorgon, sedan blir det 1,5 vecka i växeln på Korsnäs. Måndagen den 11/3 vill de att den de anställer i Hofors ska börja. Det vore skoj att slippa stämpla mer. Nackdelen är restiden till och från, annars verkade det vara ett bra ställe. Superfina lokaler, trevligt folk, bra förmåner såsom friskvård te.x. med regelbunden massage på arbetstid! Lönen är okej med mina mått mätt! Jag är inte så krävande så...tyvärr kanske?! Har försökt leta på nätet på vad man bör tjäna idag. Det är skitsvårt att få tag i några bra sidor! De flesta, de fackliga, kräver ju att man är medlem och har login för att få tillgång just till löneläget. Hur ska man veta om det är så att man byter bransch? Den statistik jag hittat är ju ett par år gammal så den känns inte heller mycket till hjälp.

Företaget på Brynäs som jag var till idag på eftermiddagen frågade såklart om jag hade några lönekrav. Njae... jag vill inte gärna svara på den frågan.... eftersom jag för det första har noll koll på vad en administratör faktiskt tjänar, sedan är inte en hög lön något jag absolut måste ha. För mig är det viktigare att jag har en meningsfull sysselsättning, att jag gör något som jag verkligen gillar och känner att jag kan! Men visst vill jag, precis som alla andra tjäna pengar, självklart!! Men jag känner inget behov att "bli rik".